Senaste veckan har kvällarna och nätterna varit en kamp! Han kan inte sova för han har ont någonstans, hostar, snorar, blir övertrött, feber, drömmer mardrömmar. Ush tycker så synd om honom. Så förstår han inte att man bara vill hjälpa när man måste tvinga i honom äckliga mediciner och otäcka nässpray...
Vi kom på den briljanta iden att bära upp sängen igår kväll vid nio tiden nr Fabian vaknat och var ledsen...
Javisst, han ville ju verkligen ligga ner då! Han vill och har aldrig velat ligga och sova mellan oss i sängen heller.
Många tycker det är toppen och mysigt men jag tycker faktiskt att det är bra att han inte vill det. Hur skulle det gå med en ammandes liten bebis OCH Fabian i sängen sen då. Fabbe är ju så liten då så man kan ju inte förklara varför han inte kan ligga med mamma då.
Jaja halvtolv somnade liten iaf och så gjorde han morgon vid halv sex! Jippi!
Även om han är glad och världens goaste på dagarna så vill ju han då såklart sova mycket mer på dagarna då han sover dåligt på nätterna. Men det får han faktiskt inte längre känner jag, så nu ska jag gå och väcka honom så vi kan vända tillbaka dygnet igen!
Näe, sjukt barn, sjuk mamma och gravid på det ÄR fruktansvärt! Tack och lov för min fina familj som gör allt för att ställa upp på oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar så blir jag glad!