 |
| Sista bilden på neo. |
Efter de två tuffaste, bästa, värsta, mest omtumlande veckorna i våra liv på neonatala fick vi permission och fick åka hem med vår älskade son. Fabian hade klarat en riktigt tuff start i livet och mådde bättre för varje dag, så bra att han förvånade oss alla! Han hade verkligen viljan att bli frisk så han ville amma han! Den lilla lilla bebisen hade sånna sugreflexer...=) (Så började hans aptit som sedan är välkänd)
Tänk som vi hade längtat efter dem stunden då vi fick klä på honom och fixa med alla hans saker för sista gången på sjukhuset. Tänk ögonblicket vi öppnade ytterdörren till lägenheten och satte ner honom (sittandes i babyskyddet). Minns att jag sa:
-Nu är vi hemma! Älskade Fabian, här ska du bo med oss nu, och snart kommer storebror Zeke hem.
Det dröjde två veckor till och några hembesök innan vi blev utskrivna helt. Sonden slet Fabian ut själv en natt och sedan behövde han den inte mer för han gick upp så bra i vikt. Kanske ska nämna att det var vikten som kontrollerades på hembesöken.
Fabians födelse, själva förlossningen är självklart det största jag varit med om. Men efter det så kom den tuffaste tiden jag/vi var med om. Så fruktansvärt rädda vi var och så mycket kärlek man kände samtidigt går inte att beskriva! Så när vi fick komma hem var väldigt väldigt stort för mig. Förmodligen större än man kan tro. Då började vårat liv med bebisgos,sömnlösa nätter och hela baletten. Även om man inte kunde slappna av riktigt förrän sonden var ute och förresten så kan nog ingen nybliven förälder slappna av!Haha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar så blir jag glad!